IMG_1974

Jag har nu precis dödat Nationalmuseums sommarutställning i mitt förra inlägg. Missförstå mig rätt. Den var okej. Jag är glad för att det sker utställningar med design i fokus, men jag vill ju att det ska vara lite bättre. Utskällda ArkDes går faktiskt från klarhet till klarhet. Jag vet. Massor av personer tycker att museet är dåligt och inte gör sitt jobb, men jag vill inte hålla med. Jag tycker att man tagit sitt uppdrag på allvar och faktiskt gör bra grejer utifrån sin horisont. Cykelutställningen förra året är väl ganska precis vad ett museum som ArkDes ska göra. Även fotoutställningen som gick i våras.

Sommarutställningen Reprogramming the city är fasen ingen publikfriare. Det kommer inte slås besöksrekord som efter Jean Paul Gaultier – men den är “spot on” över vad ett arkitekturmuseum bör göra. Ämnet är engagerande, man har läst på, design/arkitektur bidrar till en lösning. Ja, utställningen är faktiskt riktigt bra. Verkligen.

Det enda är väl att utställningen visuellt är liksom “lagom”. Det är inte så mycket att se.

Allt är verkligen, verkligen skitintressant, men gestaltningen känns tunn. Jag talade med en av personerna bakom utseendet som berättade att man haft tre veckor på sig att visualisera. Och ja, det märks. Men istället för att bygga installationer så har man tänkt. Det gillar jag. Det enda man kan fundera på är om den här frågan som är så viktig verkligen ska gestaltas på ett museum. Borde det inte vara t.ex. ett tv-program?

Oavsett så är frågan vansinnigt spännande och roligt.

Utställningen Reprogramming the city handlar om att hitta sätt att göra vår stad bättre utifrån fem teman: mat, vatten, bostäder och välbefinnande. 42 projekt redovisas varav 15-20 är svenska. Översta bilden kommer från St Petersburg och är ett paraply på en lyktstolpe. När det börjar regna så fälls paraplyet ut och så kan man söka skydd. När solen kommer så fälls det ihop igen. Smart – och välbefinnande.

IMG_1955

IMG_1981

Mer välbefinnande. Varför används inte undersidan av våra broar mer?? Som för att visa bio?

IMG_1956

Eller ett projekt med fler fladdermusholkar.

IMG_1976

Eller generellt fler platser för pollinerare.

IMG_1957

Och en visualisering av insektshuset av Belatchew Arkitekter där man kan göra en massa spännande.

IMG_1959

Och i den mittersta bilden här så ser man hur Buzzbuilding ser ut som rendering. En massa text, en massa resonemang. Det är så otroligt väldokumenterat, genomtänkt och informativt.

IMG_1961

Ytterligare ett exempel på saker man inspireras av men mest får ta del av via tvådimensionell kommunikation. Det här är en dryckesfontän som sätts på en vanlig brandpost.

IMG_1969

Konkret, tydligt och inspirerande. Jag tror att detta var i Liverpool. Man har lagt in klinkers i ankomsthallen och vissa av stenarna har sensorer/generatorer som alstrar energi. Räcker inte till att belysa en hel stad – men va fan. Lite gratis-energi ger det.

IMG_1966

Busskuren i Umeå som har solterapi. Helt fantastiskt. Man har bytt ut lysrör och reklampelare för att folk ska må bättre. Och detta har lett till att fler tar bussen till jobbet. Win-win-win…

IMG_1947

Amerikanska Scott Burnham som skapat utställningen berättar engagerat.

IMG_1953

Fortfarande lika engagerad.

Och utställningen är bra. Skitbra. Viktigt och tankeväckande. Se den.

 

IMG_1915

Idag var det två stycken pressvisningar på några av våra största designinstitutioner – Nationalmuseum och ArkDes. Spännande. Jag är verkligen superexalterad. Tänk att vi i Stockholm fått två jättar att göra designutställningar mitt under högsäsong. Fantastisk. Däremot var det bara jag av alla tyckande och skrivande journalister som gick på båda pressträffarna. Synd.

Jag har valt att göra två separata inlägg. Jag ska inte prata sönder ArkDes utställning för mycket här men det vi kan i alla fall konstatera att det gemensamma för båda utställningarna är att man vill undersöka hur design kan göra skillnad. ArkDes handlar om hur man med design kan göra om sin omgivning. Nationalmuseum handlar på nåt sätt om att ge liv i en döende konsthantverksindustri, att behålla lokal produktion.

Nationalmuseums satsning heter Glass is Tomorrow och är ett EU-finansierat projekt där man tittat på nio glasbruk världen över. Ett av glasbruken är småländska Boda och EU-projektet har bjudit in svenska formgivare som Lena Bergström, Matti Klenell mfl. Internationellt sett så finns deltagare som Arik Levy, Autoban, Benjamin Hubert, Tomek Rygalik, Alfredo Häberli och Maxim Velcovsky.

Vid sidan av den turnerande utställningen Glass is Tomorrow så har Nationalmuseum valt att komplettera med objekt av sju Stockholmsbaserade glasformgivare.

Min första kritiska iakttagelse är att urvalet i Glass is Tomorrow är lite tråkigt. Många av ovanstående internationellt erkända namn saknas. Och jag såg motsvarande utställning med dessa saknade namn i Milano häromåret och då kändes utställningen mer relevant och intressant.

En andra iakttagelse är att inga objekt i Glass is Tomorrow har namn kopplade till sakerna. Man vet alltså inte vem som gjort glasen ovan (jo, jag vet – Nigel Coates, men ändå).

Den vanligaste kritiken jag får för mina egna utställningar och projekt är att det finns för lite text som förklarar kontext och sammanhang. Och det är jag benägen att säga om den här utställningen också. Nio workshops på nio glasbruk har gjorts – vad, varför, hur, på vilket sätt??? Massor av frågor uppstår.

Men.

Men.

Nu kommer det jobbiga…

Om utställningen heter Glass is Tomorrow – varför gör man samma objekt som man gjort de senaste 4000 åren? Är det verkligen framtiden? Uppenbarligen funkar det inte för glasindustrin att göra glas, vaser och objekt – varför fortsätter man? Glasbrukens död är inte en svensk företeelse utan en ytterst internationell historia. Varför bjöd man inte in Apple eller Samsung för att diskutera framtiden. Vår värld är fullständigt omgiven av glass. Min mobiltelefon har glas, tv:n har glas, min induktionshäll är av glas. mina glasögon är av glas… Vi kan bygga väggar eller rum av glasstenar. Det finns otroligt mycket glas – men inget av det kommer från den döende glasindustrin. Om Kosta Boda hade samarbetat med Sony Ericsson – hur hade det sett ut? Det hade jag velat se…

Och det här är ju lite jobbigt. Om man kallar en utställning för Glass is Tomorrow och man visar ljusstakar och vaser – hur kan det vara relevant?? Det här löser inte glasbrukens problem utan visar snarare på hur långt de är från verkligheten.

Nu ska jag inte var överdrivet hård. Hit ska besökare gå som vill se experimentellt hyttglas. Tyvärr vet du inte vem som gjort det eftersom det inte finns några skyltar men man kan ju alltid titta. Som på objekt. Bara objekt.

Fast allvarligt Nationalmuseum – det här är slarvigt.

IMG_1917

Lampor

IMG_1916

Glasobjekt.

IMG_1918

Glas på tegelsten

IMG_1919

Kavlat glas som kanske fungerar som brickor?

IMG_1921

Grejer…

IMG_1920

Karaff eller vas

IMG_1923

Lampor och vaser

IMG_1925

Lampor

Parallellt med Glass is Tomorrow visas alltså sju stockholmska glasformgivare. Bäst tyckte jag om Emsé Alexander med boxningshandskar, boxboll och video.

IMG_1903

IMG_1907

IMG_1931

Spännande med kraften i boxningen och det sköra glaset.

IMG_1904

Fredrik Nielsen

IMG_1909

Sara Lundqvist

IMG_1911

Simon Klenell

 

IMG_1629

Onsdag var det en av de första pressvisningarna på Skandinaviens största köpcentrum. Utanför Stockholm, i förorten Solna ligger numera Mall of Scandinavia som öppnar på allvar i november 2015

IMG_1648

IMG_1631

Själva huset och fasaden är ritat av BAU och Benoy medan innanmätet är ritat av svenska Gert Wingårdhs firma.

IMG_1637

Pressmötet idag blev en genomgång av projektet och hur man tänker. Det fanns egentligen inget att se på.  Och med tanke på att det är sex månader kvar till öppning så är jag otrolig nyfiken på hur man ska få i ordning på 230 butiker och ca 100 000 kvm… 95 % av  alla butiksytor är uthyrda och gallerian domineras av kedjor. Både när det gäller butiksutbud och restauranger. Det finns väldigt lite som är nytt när det gäller innehåll här. Däremot försöker man få alla Clas Ohlson, Vapiano, Indiska att göra nya visuella lösningar för butikerna. Det kan bli intressant men än så länge finns det inget att se. Sex månader kvar…

Däremot ska det bli spännande att se hur man hanterar konceptet Designer Gallery. Icke att förväxla med Designgalleriet. :)

Designer Gallery är ett kommersiellt köpcentrums sätt att närma sig det unika och ombytliga. Fem ytor är avsatta i ett område för tillfälliga sk pop up-butiker. Här får man hyra en månad eller 12 månader. Men max ett år.  Och allt “curerat” av en anställd kulturpersonlighet. Och varje halvår har ett tema. Första halvårets tema är “ärlighet”.

Allt är superhemligt fram till efter sommaren så det är fortfarande i ett töcken – och lite dubbla budskap. Man avsätter alltså fem ytor för varumärken som i vanliga fall inte har råd att ha en yta i ett stort komplex som Mall of Scandinavia. Man talar inte om vad det kostar och man talar inte om vilken typ av företag man ska närma sig. Man kommer INTE rikta sig till helt nystartade och oetablerade företag utan snarare i storlek med företag som jag (!) tolkat som Happy Socks. Alltså inte nyutexaminerade studenter utan snarare entreprenörer. Inget fel med det. Jag är bara nyfiken på hur man ska lyckas paketera det hela. Hur ungt och oetablerat är Happy Socks eller ByRedo eller Triwa?? Det är alltså förmodligen inte Ida Klamborn eller Made&Merged som får ställa ut här – eller de FÅR, men det kommer mellan raderna att kosta ganska mycket. Ambitionen är också snarare att testa om ett varumärke som Björn Borg eller Addidas vill släppa en specialkollektion snarare än att visa vad som händer på Konstfack. Så har jag tolkat det. Jag vill mena att det här Designer Gallery kan bli något otroligt unikt och spännande om man hittar en bra form för det här – men det kan också bli det mest kritiserade. Om man går ut och säger att man vill satsa på unga kreatörer och sen bara bjuder in Happy Socks så har man inte uppnåt mycket. Well, vi får se. Efter sommaren vet vi mer.

IMG_1633

IMG_1646

IMG_1644

IMG_1641

IMG_1640

 

IMG_1512

Igår hade vi vernissage på Designgalleriets sista utställning för säsongen. Vårterminens bästa?? Formgivaren är Julia Gamborg Nielsen och en sjusärdeles bra och egen designer. Jag såg hennes saker på Malmstens examensutställning för kanske fyra, fem år sen och blev helt tagen. Det enklaste sättet att beskriva henne är väl att säga att hon gör Haute Couture men för möbler.  Speciellt, hantverksbaserat och väldigt, väldigt bra. Julia är en klurig person som tänker otroligt mycket. Det kan vara materialet som är viktigt, eller en fråga. Oavsett så lämnas man inte oberörd. Det är Julia i mitten i trion och sen med kompisarna Lotta och Josefin. Julia och jag träffades på en bar för ganska exakt ett år sen och då började vi prata om det här med utställning. Ett år. Det är ganska typiskt för utställningar här på Designgalleriet. Det är lite snack, några kreativa möten och så bollas det en hel del fram och tillbaka – och så blir det vernissage. Jag är väldigt stolt över att få visa den här utställningen med Julias saker.

IMG_1431

En stol som tagits fram till utställningen är den här vildsvinsfåtöljen. Här har Julia velat få oss att tänka på hur vi liksom förbrukar djuret. Vi äter vildsvin på finrestaurang, men borde vi inte också göra nåt med resten av djuret. Här finns också en medvetande-tanke. Våra trädgårdar invaderas av vildsvin som skjuts av, men det finns ju också pengar i detta. Jaktlicenser, viltvårdare, etc. Helt plötsligt vill man inte skjuta av hela vildsvinsstammen för då förlorar men en ekonomi… Massa tankar.

IMG_1468

IMG_1435

Julia arbetar mycket i färskträ som i de här bokstöden och ljusstakarna.

IMG_1443

IMG_1444

Ett av Julias examensprojekt. Det finns några äldre produkter som en del nya i utställningen.

IMG_1445

IMG_1446

Hela utställningen är fylld av natur som Julia flyttat in. Tanken är att de här buskarna ska få vissna under utställningen som en påminnelse om allts förgänglighet.

IMG_1448

IMG_1451

IMG_1452

Alltså – kolla hantverket. Jag går i spagat.

IMG_1453

IMG_1454

IMG_1456

IMG_1458

IMG_1459

IMG_1464

Också en ny stol. Här har Julia bearbetat stommen och gjort den till “sin”.

IMG_1467

IMG_1472

IMG_1473

IMG_1474

De här stolarna är också superspeciella. Mycket materialfunderingar. Julia åkte runt i Sverige och såg en massa strutsfarmar. Tydligen finns det ca 30 strutsfarmar i Sverige. Köttet äts men ingen tar han om skinnet. Så Julia fick Tärnsjö garveri att göra det första svenska strutsskinnet. De mörka detaljerna i stolen är också för övrigt laxskinn som garvats och tagits fram på Island.

IMG_1476

IMG_1477

IMG_1478

IMG_1479

IMG_1482

IMG_1496

Liten beagle på vernissage…

IMG_1509

 

MNO_6424

I onsdags hade Iittala visning av Ineke Hans nya produkter. Ineke var själv på plats och hängde med oss en hel dag på Designgalleriet. En intelligent och spännande formgivare som gärna pratar om sitt inuitprojekt i Kanada hellre än mässan i Milano.

IMG_1139

Produkten hon gjort för Iittala är alltså denna pall eller detta lilla bord – eller varför inte båda? Jag tycker om det. Finns ett tydligt släktskap med det finska Aaltoarvet. Ineke pratar om att man kanske kan leka lite med möbeln och stapla på höjd, eller varför inte leka med hålet? Där får hon kanske in sitt holländska designarv. Om man nu kan tala om nationell design…

IMG_1157

Ineke Hans

MNO_6371

Två andra nyheter lanserades under utställningen. Ilkka Suppanen har gjort en ljuslykta som funkar som en vas eller skål.

IMG_1186

MNO_6529

Tredje nyheten är vägg-smycken, eller krokar eller vara vackra hantverksobjekt

IMG_1182

Och en bonusnyhet är den nya glasfågeln av Oiva Toikka. Ja, det är jag som leker med skuggorna…

MNO_6375

Utställningen innehöll så klart de flesta delarna av Iittala Interior, dvs deras satsning på småmöbler.

MNO_6378

Jag fick vara lite involverad i stylingen så jag plockade med mina nyaste grejer från New York – som den här fantastiska postern av Yoko  Ono som jag köpte på MoMa.

MNO_6386

MNO_6396

Pressvisning och vernissage.

MNO_6421

Cointreaudrinkar.

MNO_6433

MNO_6454

MNO_6458

MNO_6486

Jag och min döv-tyske nya praktikant Nils. Han är helt fantastisk. Han är alltså totalt döv och läser på läpparna, och har lärt sig svenska på åtta månader. Jag blir galet imponerad. Här försöker vi förtydliga någon kommunikation via textning i mobilen.

MNO_6496

Stylistgänget

MNO_6501

MNO_6511

Allt ska dokumenteras…

MNO_6514

Viktor Erlandsson

MNO_6521

MNO_6551

MNO_6563

MNO_6583

Ineke Hans står och pratar med Kerstin Wickman och Hedvig Hedqvist

MNO_6593

MNO_6598

MNO_6604

MNO_6608

 

Ineke med killarna från fd Don’t Feed the Swedes. Andreas Aaltonen och Gustaf Kjellin som numera gör podcast och förlag Summit.

MNO_6622

Maria Veerasamy och jag konstaterade att vi båda ska ses på fredag. Då ska vi dela ut varsitt stipendium till en Beckmanselev. Tänk om det är samma person som får båda?

MNO_6626

MNO_6638

MNO_6644

MNO_6653

Karin Sköldberg och Auktionsverkets Ulrika Ruding

MNO_6678

MNO_6685

 

IMG_7820

Jag och Sara har varit nere i Paris över helgen för att hälsa på DS. Det är flera saker på agendan – dels vill man introducera DS som eget varumärke, och dels så vill man fira att DS-bilen, som ju är en klassisk 50-60-talsbil firar 60 år i Paris. För dig som inte har koll så är alltså DS det korrekta namnet på bilen vi i folkmun kallar Paddan.

IMG_1123

Den nya loggan för det helt nya varumärket. DS Automobiles kommer alltså bli ett helt nytt varumärke i bilbranschen. Det första sen Lexus. Vinklarna i loggan ska påminna om vinklarna som återkommer i Citroëns logga. Och Citroën kommer att fortsätta finnas på marknaden. Den franska bilkoncernen består alltså av tre varumärken – Peugout, Citroën och numera DS Automobiles. Och DS Automobiles bygger på samma känsla och attityd som när “Paddan” kom 1955.

IMG_0850

Citroëns logga

IMG_0909

Som ju också återkommer i grillen. Numera snart bara DS på den här bilen.

IMG_7822

DS Automobiles pr-chef Lena kör ut oss till Arlanda i den nyaste av bilarna DS5.

IMG_7825

Genomgång och test av allt runt paneler.

IMG_0801

Massa fönster i bilen och flera av reglagen och knapparna sitter i taket. Inspirationen kommer från helikoptrar.

IMG_0809

IMG_0814

IMG_7828

I Tuilerierna vid Louvren hade man byggt ett gigantiskt showroom för att lansera det här nya varumärket – och samtidigt bygga på historien.

IMG_7830

Pontus Hede från DS Automobiles hängde på.

IMG_7838

Historien börjar alltså med den här bilen, dvs den klassiska Paddan som lanserades 1955. DS menar att man i sitt nya varumärke vill vara lika revolutionerande som Paddan var på 50-talet.

IMG_0868

När bilen lanserades så trodde man nästan att det var ett UFO som fransmännen ville ha på marknaden…

IMG_0876

Modellen DS är typiskt franskt och nästan alla presidenter visar sig med en Padda. Som här med Charles de Gaulle.

IMG_0872

Tidsmarkör… Här med Kennedy.

IMG_0881

Eller Jane Birkin.

IMG_0879

IMG_7840

Rundvandring på en “boulevard”. Också det typiskt franskt. Idag äger franska staten ca 30% av  franska bilkoncernen PSA Peugeot Citroën, där premiummärket DS ingår.

IMG_7853

IMG_7857

IMG_7875

Massor av historia och design – som de här riktiga modellerna.

IMG_0895

De ursprungliga skisserna till Paddan

IMG_0903

IMG_7898

Även bilformgivarna är på plats så jag får fråga om varför alla knappar ser ut som de gör.

IMG_7919

DS har funnit som modell under Citroën tidigare så man visar även de tidigare modellerna här. Det är alltså från och med nu som DS blir ett eget bilmärke – inte bara en del av en helhet.

IMG_7925

IMG_7846

IMG_7866

IMG_7963

Efter ett par timmar i Louvren så åkte vi ut till en klassisk motorbana för att leka med veteran-Paddor.

IMG_7977

IMG_7986

IMG_7989

IMG_7994

IMG_8000

IMG_8008

IMG_8013

IMG_8015

Även vi fick åka…

IMG_8022

IMG_0951

Vilda och vågade…

IMG_0960

IMG_0972

Racing i kurvorna…

IMG_8032

Dagen efter träffades 800 veteranbilar i centrala Paris (Place de la Concorde) inför soliga fransmän. Man är så klart otroligt engagerade i sin egen bil, och det är ju jubileum i år. 60 år sen den lanserades.

IMG_8036

IMG_8037

IMG_8038

IMG_8042

IMG_8051

IMG_8059

IMG_8102

Och mitt i allt så premiärkördes den nya konceptbilen Divine DS på Paris gator. Så här ska man bryta ny mark och bli lika utmanande som när Paddan kom.

IMG_8114

IMG_8118

Hela bilen är som en rymdkapsel.

IMG_8121

IMG_8124

IMG_8132

IMG_8142

 

IMG_8143

IMG_1050

IMG_1048

Stort fotouppbåd.

 

 

IMG_0701

Det finns uppenbarligen ett behov av att öka relevansen och viktighetsgraden kring design. Jag efterlyste det efter Milano, MoMa i New York försökte beröra frågan och flera internationella tidningar vill lyfta design till något som faktiskt förändrar vår vardag. Rektor på Beckmans Cilla Robach skriver i examenskatalogen att studenterna börjat examensarbetena med frågan “varför” som i “varför ska du bli designer?”.

“Drivkraften är önskan om att få människor att tänka i nya banor och se nya möjligheter som leder samhället och utvecklingen framåt.” Det är stora ord. 13 elever har alltså gått tre år på Beckmans under parollen att leda samhällsutvecklingen. Om det lyckas så har verkligen design en superviktig roll i samhället. Då lämnar vi fernissa, yta och trender – och ego. Vi har haft en generation som varit extremt upptagna av att titta på sig själva och sin egen roll, dessa sk millenials eller generation Y. Nu då? Lyckas vi lyfta blicken från “varför jag” till “varför”? Ja, några… Jag har fått äran att utse en stipendiat i Designgalleriets namn som jag kommer arbeta med närmre under ett halvår, och som kommer få en slant för att göra en utställning för att utveckla sitt projekt. Vem det blir? Vi får se den 5 juni när det är examensdag.

IMG_0700

Nu kör vi.

IMG_0703

IMG_0705

IMG_0707

IMG_0706

Mimmi Sendel gjorde en enkel möbel som speglar unga personligheters skörhet. Vi bör ju undvika ord som tjej och flicka för även pojkar känner sig osäkra, och Mimmi balanserar på rätt sida. Tunna, skakiga ben precis som vilken tween som helst.

IMG_0711

IMG_0715

Greta Nordin har arbetat med hennes egna barndomsminnen och vävt in begrepp som taktilitet. Meningen är alltså att du ska dra med fingrarna längs med rundstavarna som om det vore ditt barndoms staket. Eller leka med pinnarna under bordet så att det känns som om du för händerna genom en burk ärtor. Fin, välgjort men svarar inte direkt på frågan “varför”.

IMG_0720

IMG_0721

IMG_0724

Med jämna mellanrum får vi en formgivare som tar på sig rollen att diskutera smak. Måste allt se likadant ut? Måste all svensk design vara så vit, rak och logisk? Kan det inte vara något annat? I år är det Erika Emerén som får axla rollen. Lite som Victor Ohlsson på Malmstens, men jag tyckte nog att Victor hade lite mer på fötterna. Ändå en påläst och bra tjej. Det här är hennes urval. Vi pratade mycket. Behövde det vara en matta? Varför måste ett rum innehålla just dessa saker? Bra. Vill se henne två år till på Konstfack så att hon får stöta och blöta detta ett tag.

IMG_0735

Ett projekt som verkligen svarar på frågan “Varför?” är Make Up av Thomas Lissert som tagit en soffa och en fåtölj som bortskänkes på Blocket. Sen har han monterat isär möblerna och tittat, experimenterat och gjort nya saker. Egentligen inte ett återvinningsprojekt eller ett upcycling utan en ny approach på att hitta nya material. Och ta hand om allt skräp som vi lämnar efter oss. Fantastisk potential. Intressant process. Här finns också massor att diskutera – varför måste det bli nya möbler? Kunde det inte bli en lampa eller ett skoblock? Måste det vara träfärgat eller kunde det vara målat? Vad hade hänt om Thomas hämtat ett kylskåp istället för en typisk soffa? Men det här är Thomas val. Superintressant.

IMG_0727

Spjälor i soffan har fått bli köksredskap

IMG_0728

Hmm… mer ett kul objekt än en fungerande pall. Man måste vara väldigt smalstjärtad… Fast man kan vända på den och lägga på en bricka så får man ett litet bord.

IMG_0730

Textil och skumgummi som återvunnits till en trasmatta.

IMG_0731

Metalldelar blev en klädhängare.

IMG_0733

En stol. Lite rå kanske? Men kul tanke.

IMG_0736

IMG_0738

IMG_0739

IMG_0741

Viktoria Kreipke har närmat sig frågan kring produkter som inte tillverkas längre. Måste de försvinna? Här ett sminkbord som är uppdaterat för ett socialt sammanhang. Ett bra försök till att lösa frågan kring varför.

IMG_0743

IMG_0744

IMG_0746

IMG_0747

Veronica Rönn har arbetat med sin egen process. Hon har satsat på att komma utanför sin egen “comfort zone” eller box, genom att ta fram en massa skisser för att ta fram en estetik som för henne är helt ny.

IMG_0751

IMG_0752

IMG_0753

Kerstin Kjellin Larsson var inte på plats och kunde inte fördjupa sitt projekt men som jag förstod det så ville Kerstin göra en kollektion accessoarer utifrån hennes minnen. Översta väskan ska t.ex. se ut som en soppåse.

IMG_0758

IMG_0760

Ett projekt som verkligen svarar på frågan “varför” är Therese Hallberg. Hon har tagit fram en kollektion tillsammans med Lammhults och är en av dessa fem utvalda som får arbeta länge, länge med dem. Ja… 15 veckor har hon arbetat med detta. Jag hade verkligen velat se 15 veckor till… Men jag har sett de andra fyra projekten och jag tycker att detta är helt klart är det bästa. Therese tittar på vårdmiljöer som t.ex. väntrum. Lättstädat, ergonomiskt. Framför allt gillade jag det stora bladet som man kan vinkla för att få lite avskiljdhet utan att stänga ute allt. Men det finns alltid lite mer man önskar. Jag hade behövt nåt slags handtag för de som har svårt att resa sig till soffan, kanske en flyttbar avskiljare?? Var ska man ha käppen? Väskan? Men – som jag sa till Therese – det här är det mest innovativa projektet.

IMG_0762

Utifrån en bok om superhjältar har Elin Åström gjort en kollektion med mindre objekt.

IMG_0763

IMG_0764

IMG_0765

IMG_0790

Johanna K Sandén hade gjort ett set med glas och karaff som kräver koncentration när man använder det. Närvaro.

IMG_0779

Erik Nyström gjorde en fascinerande och engagerande kollektion med fyra möbler som alla symboliserar fyra instrument i en låt som han skrivit. Trummor, piano, elgitarr och bas.

IMG_0780

En lampa som inspirerats av elgitarr.

IMG_0785

En stol som inspirerats av bas.

IMG_0782

Man kan nästan se att den här bords-grejen är inspirerad av trummor.

IMG_0784

Ett lätt piano har inspirerad den här nästan flygande känslan.

 

IMG_0630

Malmstens examensutställning 2015. Jag har alltid höga förväntningar på den här designskolan. Ganska små klasser men kanske Sveriges bästa designutbildning där man framför allt lär sig älska ett material. Och alltid en liten pressvisning. Var är ni designjournalister? Den här gången var vi två och en halv person som tittade på examensutställningen. Och vad ska man inleda med? Jaaaa… Bra. Som alltid. Kanske ser man för första gången resultatet av att man har en ny rektor som leder skolan? Bland annat visar man tre projekt som väldigt tydligt koppling till offentlig miljö. Och det är ju okej. Lite oväntat. Då har jag inte räknat in möbler som KAN användas i offentlig miljö för t.ex. Gärsnäs, utan projekt som uppenbarligen BARA kan användas i offentlig miljö. Och så ett projekt som inte alls har trä. Igen – det är ju okej. Lite oväntat. Det är som om Handarbetets Vänners Skola skulle släppa igenom examensprojekt där en student gjort en plaststol. Det är ju klart man får. Men lite oväntat.

IMG_0652

Vackraste, vackraste projektet är det här av Sebastian Gonzales. Som vanligt så arbetar hantverkarna med formgivare. Det är alltså Sebastian som hantverkat och Julia Prytz som formgivit. Med i projektet är även Christoffer Östman som gjort skrivbordet och pallarna nedan. Skåpet är vansinnigt svårt att fota men kommer på film på Trendstefan TV till helgen. Det svenska, minimalistiska skåpet är alltså fyllt av vackra, färgglada lådor som man öppnar på olika sätt. Det är lock, luckor och lönnfack. Inspirationen kommer från Sebastians barndomsstad i Chile – Valparaiso. Svenskt och chilenskt. Stramt och passionerat.

IMG_0649

IMG_0654

Den här möbelkollektion kommer att kommersialiseras av de tre Malmstenseleverna under 2016 med namnet Ekorre Möbel. Håll koll på dessa tre ungdomar. Skitbra.

IMG_0631

Julia Colliander var en av studenterna som arbetat med offentlig miljö. Det är ett exponeringsställ med & Other Stories i åtanke.

IMG_0632

Nån slags helhetsbild.

IMG_0641

Mer mode och designstudenter. En av studenterna hade gjort ett samarbete med Diana Orving. Ett slags exponeringsställ som funkar i showroom, butik eller bara som pop up.

IMG_0644

IMG_0636

Linda Palm hade arbetat med flätningsteknik. Otroligt väl genomfört hantverk.

IMG_0638

Ryggen på en snygg stol.

IMG_0686

IMG_0659

Kul med en ambitiös student som gjort en ordentlig kollektion på tre produkter. Anna Ringaby. Jag tycker absolut bäst om dagbädden, men otroligt ambitiöst oavsett.

IMG_0660

IMG_0661

IMG_0665

Victor Ohlsson vill experimentera med smak. Han har gjort fyra ikoniska former för att se på själva estetiken. Man skulle kunna jämföra hans projekt med Fredrik Lindén på Konstfack. Det finns lite paralleller att resonera kring där…

IMG_0667

IMG_0669

Som alltid på Malmstens så är det någon som fördjupar sig i trähantverk. Och jag älskar det. Det är därför Malmstens är så bra. Här har Martin Alexandersson tittat på detta med fanér. Kan man göra fanér på ett annat sätt – som till exempel i grövre bitar och sen liksom “hyvla” loss bitar. Är inte det mer effektivt? Samtidigt kan man få fram runda former vilket är svårt i ren fanérteknik.

IMG_0670

Fanérprodukter.

IMG_0671

IMG_0676

Mer kompetenta produkter. Den här soffan för offentlig miljö av Andrés Nilson får vi säkert se i produktion snart.

IMG_0673

Julia Prytz är nog stjärnan på Malmstens. Hon känns färdig och enormt kompetent. Strålande. Hon var med och tog fram skåpet som jag blev så förälskad i. Dessutom har hon tagit fram fyra klädhängare utifrån fyra konsthistoriska tidsepoker. Lite svårfotat men fantastiskt coolt. Jag minns detta som något slags 70-tal.

IMG_0674

Fler klädhängare.

 

 

IMG_0245

Ja, så sammanfattar vi trenderna från New York Design Week (eller om man så vill @nycxdesign). Den första iakttagelsen är att ett slags 80-tal är på väg tillbaka. Den aprikosa färgen är närvarande överallt. Kaktusar och dessa blockmönster (trianglar, cirklar och fyrkanter). Jag vill gärna tala om nån slags Santa Fé-trend. Här från Samuel Amoia.

IMG_0153

IMG_0152

Jordiga, hudfärgade toner med aprikos och terrakotta. Och dessa raka linjer. Här från Areaware.

IMG_0125

IMG_0126

Fina detaljer för väggen. Raka linjer, kaktusar. I New York är både koppar och mässing fortfarande stort. Av Alice Tacheny.

IMG_0207

Ljusstake med de här linjerna igen. Notera den aprikosa tonen i bakgrunden. Av Apparatus.

IMG_0162

Den aprikosa skålen. Men även  hela den här känslan i stengodset andas 80-tal. Av kanadensiska Umbra Shift.

IMG_0071

IMG_0073

Ljudabsorbenter från norska StokkeAustad. Återkommande färger med aprikos och senapsgult.

IMG_0115

IMG_0116

Naturfärgat skinn av brittiska Simon Hasan.

IMG_0377

IMG_0378

Skinn med handtryckta och handmålade mönster från Avo

IMG_0375

Luur

IMG_0195

Skinnmatta i brunt av Claesson Koivisto Rune för Ogeborg. För cowboyfötter…

IMG_0294 IMG_0315

De här härliga färgkombinationerna återfanns också hos Anthropology

IMG_0326

Och så hos svenska Torbjörn Vejvi.

IMG_0339

Väldigt mycket Santa Fé av Volk.

IMG_0370

Färgpaletten på mattorna av Haptic Lab.

 

IMG_0572 IMG_0573

Färgkombinationerna och formerna hos Matter av Ana Kras och Philippe Malouin

IMG_0344

Mönsterbilden från Mau Callahan

IMG_0356

Sidobord med glasskivor  i aprikos. Och notera formen. Av Bower.

 

IMG_0060

Jag har varit i New York. Bland annat eftersom det är deras designvecka. Precis som i de flesta fallen så är en mässa det stora navet men det är saker på stan som kanske mest är intressant. Men för mig är ju New York alltid viktigt speciellt med tanke på att vi hämtar så otroligt mycket trend och inspiration från staden. Tänk bara på alla food trucks som fyller Sverige. Vad kommer vi hämta hem nästa år från NY?

IMG_0271

Fem dagar. En mässa, en massa aktiviteter på stan – och så klart lite lifestyle. Det är tredje gången jag besöker designveckan. Förra året gjorde jag lite noteringar bland annat här och här.

IMG_0415

Det finns så klart massor att resonera kring men jag ska försöka hålla det ganska kort och koncist. Jag gör ett separat inlägg med ren trendrapportering. Men just nu vill framför allt sammanfatta några saker.

IMG_0047

Två lite trista iakttagelser är att staden fortfarande dras med många tomma lokaler. Det är som om lågkonjunkturen inte riktigt vill lämna staden. En annan helt sjuk notering är otrevligheten. Det är nästan så att ju finare eller trendigare ställe – desto otrevligare personal. Hypade Dover Street Market vägrade nästan att sälja en t-shirt till mig, och flotta hotellet The Standard betedde sig som svin. Nåväl… Hoppas inte den här otrevlighetstrenden kommer till Sverige.

icff

Innan vi går in på designtrender och sånt så kan jag konstatera att mässan ICFF faktiskt blir bättre och bättre. Förutom att titta på enskilda föremål så kan man konstatera att fler och fler “viktiga” designer och producenter är här. Marcel Wanders, Tom Dixon, Guilio Cappellini, Paola Navone, etc, etc.

 

IMG_0312

Jag fick bland annat käka lunch med Paola Navone när hon presenterade sitt utställningskoncept för Messe Frankfurts mässa Ambiente.

IMG_0192

Och stolta Claesson Koivisto Rune som visade sitt galleriprojekt i Mafra. Ett projekt som landat i en kollektion produkter. Bland annat den här pallen gjord i Nikkari. Andra svenskar på mässan var Asplunds, Skargaarden, Bolon men inte så många andra.

IMG_0325

En svensk som verkligen blev “talk of the town” var svenska Torbjörn Vejvi (försök uttala det på engelska…). Vejvi bor i Los Angeles och är egentligen konstnär men med viss produktion av objekt. De här lamporna och askarna fick snabbt spridning över sociala medier.

IMG_0326

IMG_0327

IMG_0330

IMG_0332

IMG_0334

IMG_0431

I New York ska man också gå på museer. MoMa hann vi med och såg utställningen med Yoko Onos tidiga.

IMG_0432

IMG_0434

Men MoMa… Ja, jag vet inte… Det är lite väl mycket folk och “konst-selfies”. Känns inte jätteviktigt. Och speciellt inte nu när man fått Whitney Museum of American Art.

IMG_0438

För övrigt också väldigt besviken på MoMas designutställning. Man har gått ut med storslagna tankar om den nya ekonomin, den nya tekniken etc och visar bland annat det här. Utan att förklara på vilket sätt det här är den nya ekonomin, eller den nya tekniken. Snark.

IMG_0440

IMG_0441

Brottstycke ur den beskrivande texten om vad man vill visa på MoMa. Leder Marcel Wanders knut-stol till ett bättre liv? I så fall – hur??

IMG_0457

Men Whitney…. Öppnade för bara någon vecka sen. Och så bra att jag nästan grät. Man har medvetet strävat efter att få med hela Amerika i konsten så massor av kvinnliga konstnärer, liksom svarta. Det lät krystat på pappret. Måste man verkligen kvotera in konsten? Men det är så bra. Så väl berättat. Utställningen går kronologiskt och berättar om konstens utveckling med precis rätt tonläge. Vad är det man gör uppror över, eller berörs av under en viss period?

IMG_0464

IMG_0468

IMG_0475

IMG_0476

Jag var helt tagen över relevansen. Whitney var det bästa på hela New York-resan.

IMG_0555

Nog om konsten idag. Mat då? Jo, man äter så klart. New York-borna älskar att köa. Shit vilka köer det är till rätt brunch på helgen. Men jag noterar att food trucks försvinner lite för att istället dyka upp som matmarknader. Lite samma koncept som en food truck men man är flera aktörer på samma ställe.

IMG_0247

Och så klart specialiseringen av mat. Man ska inte bara vara ekologisk utan superekologisk, eller superglutenfri, eller vad man nu vill vara. Specialisering.

Imorgon får det bli ett inlägg bara med produkter och lite trender…